Martins USA-tour 2012

Under den senaste veckan har jag upplevt något av det mest underliga jag varit med om, servicemässigt sett.

Det är knappt så jag tror att det här är sant såhär efteråt med facit i hand.

Utan att bli allt för långrandig så tänkte jag försöka mig på att ändå berätta alltihop från början.

Så here goes…

—————————–

Vid bokningen av biljetterna via United (som var det enda alternativet egentligen i januari, då SAS inte kunde erbjuda tur-returresa med hemresa från annan ort [något de kan idag - egen anmärkning]) så meddelade de att de inte hade tillgång till SAS stolplatsbokningssystem (satan vilket ord btw…) och att jag endast kunde framföra mitt önskemål om plats så skulle de försöka se till att tillgodose mitt önskemål.

Då jag bokade ca 6 månader innan avgång räknade jag med att få rätt hyfsad plats, då man bara kunde anta att planet mer eller mindre var tomt än så länge.

Mycket riktigt, jag tilldelades plats 21H på båda resorna med SAS. För att enkelt kunna hänga med riktigt i svängarna behöver man nog besöka SEATGURU.COM som enkelt visar hur planets sittplatslayout ser ut.

Eftersom plats 21H var en fönsterplats (det jag framförde som önskemål) så var jag alldeles förträffligt nöjd med platsbokningen.

Döm om min förvåning när jag för ca en vecka sen loggade in på Uniteds hemsida och såg att mina platser ändrats till 23E respektive 28H. Inte nog med att de hade ändrats, de hade ändrats till fullständigt värdelösa platser!

Det är nu den egentliga storyn börjar…

Nu följde säkert ett tiotal, om inte fler, telefonsamtal pendlandes mellan Uniteds engelskspråkiga kundtjänst och SAS svenska dito.
Även om jag anser att min engelska blivit betydligt mycket bättre på sistonde, så tär det på krafterna att behöva förklara hela dilemmat varje gång man pratar med någon ny (vilket i realiteten är varje gång man ringer). Att det dessutom lite då och då är telefonkö (främst till Sverige dock…) gör inte saken bättre.

De första 5-6 telefonsamtalen resulterade mer eller mindre i samma konversation.
”Sorry, we don’t have access to Scandinavians seating system and can’t help you. You have to speak to them to resolve this” – från United.
”Ledsen, vi har inte tillgång till den här bokningen för att vi dels inte kommer åt bokningen då vi inte har tillgång till Uniteds bokningssystem, och dels kan inte göra några ändringar i den iallafall” – från SAS.

Moment 22 någon?

Vid ett fåtal tillfällen träffade man dock på ett serviceminded guldkorn på någon av de olika kundtjänsterna.
Någon som faktiskt grävde lite i problemet och verkligen ansträngde sig. De gångerna var dock lätträknade…

Det gjordes allt möjligt för att lösa problemet, göra om biljetterna (reissue) bla, då United med en dåres envishet hävdade att SAS _visst_ skulle ha tillgång till bokningen då flyget för bövelen var deras.

Efter att jag, vänligt men bestämt, förklarat för 829:e gången att så inte var fallet så var jag nära på att ge upp och helt enkelt bita i det sura äpplet.

———————————

Men skam den som ger sig! Platserna hade ju faktiskt ändrats av någon anledning, det MÅSTE ju gå att ändra igen. Det är ju egentligen teoretiskt omöjligt att det inte skulle gå.

Sagt och gjort. Nya telefonsamtal fram och tillbaka, och nu hade jag dessutom formulerat ett litet e-mail till United (för att försöka pusha på amerikanares servicemind).

Således hade jag också bestämt mig för att nu skulle jag fan inte behöva vara någon form av tredje-länk mellan två aktörer som egentligen borde prata med varandra och inte ha mig som mellanhand.

Jag hade tur och fick prata med ett riktigt guldkorn på United, som faktiskt var amerikan till skillnad från de flesta andra som satt i diverse andra länder (Indien, Portugal etc) som direkt insåg att det här hade ju fått löjliga proportioner.

”Klart jag ska ringa, så här kan du ju inte ha det”, sa han som om det vore det mest självklara i hela världen.
”Please hold”. Sagt och gjort, jag höll. Han återkom dock endast en minut efteråt och meddelade att dessvärre så hade inte SAS internationella kundtjänst öppet förrens om 10 minuter. Kunde jag återkomma så skulle han göra en notering i mitt ärende om vad som skulle göras? Visst kunde jag det…

Medans jag väntade på det, passade jag på att ringa SAS igen och hade lika tur denna gång.
Jag fick tala med en supertrevlig och hjälpsam tjej, som för övrigt hette Jessica.

”Men vad säger du, har det verkligen gått till så här?” frågade hon med vad som lät som uppriktig förvåning.
När jag förklarat allt tyckte hon att allt verkligen skötts riks-illa. Jag kunde bara hålla med.
”Häng kvar en stund så ska jag gräva på alla ställen jag kommer på”, och återigen hängde jag kvar…

”Här har vi ju din bokning”, sa hon dock helt plötsligt, ”och här är också ditt bokningsnummer i vårat system”.

Voilá! Äntligen, halva striden vunnen.

Hon noterade att jag mycket riktigt hade plats 23E/28E och tyckte ju att det är väl bara att ta bort de platserna och byta till de nya. 21H fanns dock inte tillgänglig för hemresan, däremot fanns 20B tillgänglig. Förvisso ingen fönsterplats, men en ”grön” plats på seatguru.com och således en bättre plats med gott om benutrymme.

Lysande tyckte jag. Den tar vi!

Hon knattrade vidare lite och sa att det ser inte ut som några problem, problemet verkade vara löst efter MASSOR med om och men.

”Hmmm……”, sa hon dock till slut, och jag kände att min tidigare smärre eufori direkt utbyttes mot butterhet.
”Det verkar inte som att jag kan spara dina nya platser, det verkar som det ligger någon spärr från United som förhindrar mig, så dina gamla platser kommer tillbaka direkt. Tyvärr kan jag inte göra mer än så här”.

…gah…

Hon lovade dock att ringa till United för att se om de kunde lösa saken gemensamt, något jag tackade hjärtligt för och vi lade på. Hon återkom någon halvtimme senare med dystra besked dock…

Så här fortsatte det mer eller mindre hela dagen. Jag fick berätta min story till ett gäng personer till då jag vägrade ge upp. Kollegorna på jobbet bara garvade till slut när de såg mitt ansiktsuttryck varje gång jag fick samma besked.

När jag tyckte att det fick vara nog, bestämde jag mig för att testa en gång till. Mest för att…

Jag kom till en kille på United som jag direkt kände dåliga vibbar av. Han verkade inte förstå exakt vad mitt problem var och jag fick återigen förklara att jag ville att HAN skulle ringa till SAS och försöka reda ut det här problemet en gång för alla.
Något sådant ville han inte minnas att han någonsin gjort, så han skulle bara dubbelkolla med sin supervisor först. När han gjort det och fått klartecken sa han den numera bekanta frasen ”Please hold”.

Sen hände något märkligt…

Helt plötsligt tystnade pausmusiken, som jag kunde utantill vid det här laget, och jag fick höra ett engelskt röstbesked om att trycka olika knappar för att komma till olika typer av hjälp.

Jag trodde först att han hade tryckt på fel knapp hos United och råkat koppla in mig i hans samtal, men hörde sen hur han tryckte på fler knappar, och vips så var han borta…

Han hade ringt SAS internationella kundtjänst, men råkat koppla ihop MIG med dem, istället för sig själv.
Jaja, det är väl bara att förklara vad saken gäller tyckte jag.

Tjejen jag kom till på SAS International (som för övrigt mycket logiskt ligger i… Tallinn…) tyckte först att det var mycket udda att någon privatperson ringde, då linjen var till för andra flygbolag inom Star Alliance.

Men efter att jag för 13431:e gången förklarat mitt ärende tyckte hon att hon iallafall skulle titta på bokningen.

Då jag numera hade SAS eget bokningsnummer nedskrivet var det inga problem att få upp bokningen utan att behöva gräva i ett par minuter innan.

”Jaha, tyckte hon. Vilka platser var det du ville ha istället?” Jo 21H och 20B förklarade jag.
”Inga problem, jag har ändrat åt dig nu, vill du att jag ska maila en bekräftelse till dig?”

”Ehhh.. Va? Hur menar du nu, har du löst problemet?”, undrade jag i min förvåningsbubbla.

”Jo, det var ju inga problem, jag tog bort de gamla platserna och ersatte med de nya. Det var bara att lösa”.

”…”

—————————

Det är ju helt sjukt hur en tjej på SAS internationella kundtjänst i Tallinn lyckades med något på under en minut, som säkert 20 andra personer på två olika kundtjänster, på 3 olika kontinenter och i ett otaligt gäng länder inte ens nästan kunde lyckas med, på över en veckas försök…

Man måste ju ställa sig själv frågan, hur i helvete kan det gå till så?

En sak är iallafall trippelsäker. Nästa resa blir SAS mitt klart första in- och utresealternativ. United kan om möjligt, kanske, få erbjuda ett kortare inrikesflyg.

Det må vara en rätt trivial sak som två olika flygstolar, men för mig var det klart mer än så. Jag ska ändå spendera 7,5 respektive 9,5 timmar i dem.

Jag vet att detta blev kanske överdrivet långt, men jag tror inte att det egentligen dra den korta varianten.

NU, lovar jag att inte återkomma igen förrens i juli (om det inte sker något monumentalt… igen…)

Über und aus!

I min konstanta brist på tålamod, beslutade jag mig för att börja kika lite lätt på hotell i Kalifornien igen.

Jag hade, för en gångs skull, faktiskt gjort lite forskning på vart man borde bo sett till vad man ville göra och vart man ville åka någonstans i städerna.

Det hela slutade med att jag spenderade 10300 kronor på sammanlagt 10 hotellnätter. Måste säga att jag är positivt överaskad över priserna jag lyckades få tag i.
Visst, jag nyttjade min gamla trotjänare 10%-rabattkoden från hotels.com men att ändå få ner dygnspriset till drygt 1000 natten i snitt, är något jag aldrig trodde skulle funka.

Hotellen i sig var väl inget utöver det vanliga, men jag valde strategiskt nog ett hotell i LA som ligger (väldigt) nära flygplatsen LAX. I vanliga fall hade jag aldrig valt ett hotell där man bara kan anta att oväsendet måste vara enormt, men efter att ha läst igenom en himla massa recensioner kunde jag bara konstatera att det faktiskt var mycket lugnt och tyst. Perfekt för mig som inte gillar oväsen!

En annan anledning till att jag valde ett hotell nära LAX är för att slippa restiden till flygplatsen på hemresedagen. Som jag tidigare nämnde så blev ju dessutom flyget satt en timme tidigare, och jag ska dessutom hinna lämna hyrbilen innan. Som det är nu kan jag faktiskt lämna hyrbilen kvällen innan och ta hotellets egna shuttle till flygplatsen.

**********************************

Något som faktiskt slog mig nu utan att jag egentligen tänkt på det innan är att nu är faktiskt alla saker bokade och betalda! Fantastisk känsla. Övriga utgifter kommer vara rörliga kostnader som mat, bensin, nöjen etc som är svåra att riktigt budgetera. Visst, jag får inte glömma att jag har ett par hotellnätter till kvar att betala på plats i de städer jag inte stannar mer än en natt (Denver (eventuellt), Grand Junction, Reno/Carson City).

Om jag nu summerar allt som är fixat så får jag fram:

Flyg x4. = 13000 (var 12000 innan jag uppgraderade platserna på två flyg)
Hotell NY 4 nätter = 5100
Hyrbil 17 dagar = 5900
Hotell Flagstaff 2 nätter = 2400
Hotell Las Vegas 2 nätter = 2300
Hotell San Francisco 4 nätter = 4200
Hotell Los Angeles 5 nätter = 6100 

TOTALT 39000 kronor (allt avrundat uppåt till närmsta hundratal)

Ska jag vara helt ärlig blev det trots allt lite mer än vad jag trott. Hade nog räknat med en total budget på 45000, men det blir nog svårt att uppnå. Kostar det totalt under 50′ får jag nog vara glad, med tanke på att jag räknat på ca 10000 bara i mat och bensin. Men vafan, vad gör det egentligen? Jag kommer äntligen iväg!

**********************************

I och med att de mesta av förberedelserna nu mer eller mindre är avklarade så blir det nog inte så jättemånga fler inlägg innan det börjar bli allvar. Jag lovar dock att uppdatera om det skulle hända något längs vägen.

Om inte annars så hörs vi den 1 juli!

Det är fortfarande stiltje i LA/SF-historien. Jag avvaktar fortfarande Anders och Sabine. Jag tänkte ge det några veckor till iallafall innan jag kör mitt eget race.

Något som dock faktiskt har hänt är att jag loggade in på Uniteds hemsida och skulle kontrollera mina bokningar.
Döm om min förvåning när det dyker upp en ruta med massa röd text på, där det står typ ”YOUR BOOKING HAS CHANGED, PLEASE CONFIRM” eller något i den stilen.

Lätt kallsvettig klickade jag mig vidare och såg att jag hade fått ett nytt bokningsnummer, då United och Continental tydligen mergats.

Ännu mer kallsvettig såg jag dock yttterligare en ny röd text. ”ONE OF YOUR FLIGHTS HAS BEEN CHANGED!”

GAH!

Nu var det iofs bara ett annat flyg från LA till Chicago, där avgångstiden blivit ungefär en timme tidigare, men ändå. Tack för att ni hör av er United! Verkligen… Bussigt…

Ytterligare strul uppstod också när jag trippelkollade allt kameralt som man måste göra när man ska resa till USA.
Efter ha läst på Homeland Securitys hemsida och sen också dubbelkollat med amerikanska ambassaden och Sas, så visade det sig att man inte ska fylla i sitt tilltalsnamn (dvs det vi i Sverige kallar vårt förstanamn) i ESTA-ansökningen, och TSA-formuläret.

Nä, då ska man istället fylla i det namnet som står först i passet, oavsett vad man egentligen heter. Jäkligt logiskt måste jag säga!

Också ett stort tack till morsan och farsan som beslutade sig för att mitt andranamn ska komma före mitt förstanamn!

Så det var bara att bita i det sura äpplet och betala 14 nya dollars till US Customs & Border Protection.
Jag vågade inte riskera att bli strandad på Arlanda pga en jäkla teknikalitet…

Jag tröstade mig med att spendera 64 resp 79 dollars på platsuppgradering på de båda inrikesflygen i USA. Det var jag värd…

Oj, det gick visst en månad till sen senaste inlägget.

Men tyvärr har jag inget smaskigt att erbjuda, förutom att jag fortfarande avvaktar med SF och LA.

Dels då tidsplanen efter Las Vegas fortfarande är rätt suddig, men dels för att samtalen med Anders och Sabine faktiskt börjar bli på allvar. De har ”mer eller mindre” bestämt sig för att spendera en del av semestern i USA, så vi håller på att samköra lite kalendrar.

Det finns dock ett litet aber, och det hintade jag lite subtilt om senast.

Sabine (som för övrigt är en fantastisk tjej) kommer från Libanon. Hon har inte svenskt medborgarskap, och faller således inte in under Visa Waiver-programmet som vi svenskar gör.

För henne krävs det en rätt rigorös visumprocess som vi vill få helt klar innan vi börjar boka något. Speciellt när läget är lite halvinfekterat i mellanöstern igen…

Så misströsta inte, det är trots allt 4 månader kvar. Jag lovar att komma med uppdateringar så fort jag har dem själv!

Jag vet att det har blivit extrem stiltje ett tag här nu. Ledsen för det…

Men nu börjar det kännas som att spenderbrallorna är på väg på igen, så ha förtröstan!

Som jag nämnde tidigare var den största anledningen till det lilla uppehållet helt enkelt att pengarna tog slut. Eller rättare sagt höll på att ta slut. Jag har fortfarande en hel del undansparat, men som är budgeterat för utgifter när jag väl är där. Jag ville inte riktigt talla på de pengarna, innan jag faktiskt kommit fram.

Men nu ser jag ljusare på kontoutdragets siffror, och det vore faktiskt riktigt skönt att kunna luta mig tillbaka och säga att ”ja, nu är fasen allt bokat, betalt och klart” och bara luta sig tillbaka och vänta på den 1 juli…

Jag har dock två stora grejer kvar. Hotell i SF och LA. Och jag har medvetet placerat dessa sist i turordningen.

Främst för att jag faktiskt börjar tvivla lite på hur länge jag faktiskt vill spendera på Kaliforniens kust. Jag kom på mig själv med att inse att Los Angeles faktiskt inte har sådär supermycket jag är överdrivet exalterad över att besöka. Visst är det trevligt med sol och värme, men jag som avskyr att ligga på stranden…

Därför blev jag riktigt glad av att höra att mina vänner Anders och Sabine funderade på att spendera lite semestertid i LA. Inget är såklart skrivet i sten, och det föreligger dessutom en liten risk att det kommer strula med visum av olika anledningar, men det skulle vara en riktigt bra anledning till att ta ett exakt beslut om tid i SF resp. LA.  Jag har ändå ca 10 dagar jag måste fördela mellan de två städerna.

Så jag vågar inte lova ett exakt datum, men om det blir så att de inte beslutar sig för USA-semester så kommer jag helt enkelt ta ett beslut och så får jag leva med det

Det har ju funkat rätt bra hittills…

Precis som jag lovade senast så blev det faktiskt lite gjort den här helgen också.

Jag satt och plitade lite på datum och hur många hotellnätter det egentligen skulle bli i början av bilresan. Jag kom fram till att det blir två i Flagstaff, och två i Las Vegas.

Jag hade ju tänkt att bo tre dagar där, men efter att ha tänkt efter lite så blev det två. Mest för att det faktiskt inte finns så mycket att göra förutom att skänka pengar till stadens casinon.
Jo, Hoover Dam ska jag faktiskt besöka…

Anyhow. Det blev iallafall två nätter på Courtyard Marriot Flagstaff, och två nätter på Trump International Hotel Las Vegas. Det blir första gången jag bor på ett 5-stjärnigt hotell så bara den upplevelsen ser jag fram emot. Jag bokade faktiskt en ”Petite Suite” på Treasure Island Hotel and Casino först, men efter att ha läst på lite mer på tripadvisor och hotels.com ändrade jag mig snabbt. Det kostade mig 700 kronor till, men då får jag förutom en stjärna till på hotellet, dessutom en minisvit med utsikt mot ”The Strip”. Ballt!

Nu slipper jag dessutom bo i ett hotell med casino. Trump International har, förvånandsvärt nog, inget eget casino utan anordnar shuttles till de närliggande istället.

Lite surt är att nästan alla hotell i Las Vegas tar ut en sk. ”anläggningsavgift” på ca $20 som de tycker ska motsvara spa-användande, internetanslutning, dagstidning, vattenflaskor etc etc. Även om man inte nyttjar något av det så åker man på avgiften. Den är dessutom rätt dold, så vet man inte om den kan man få en otrevlig överaskning vid incheckningen.

Hotellen i Flagstaff var förvånandsvärt dyra, men de vet väl att folk gärna bor där om man ska kika in i Crand Canyon National Park så… 2383 kronor fick jag slanta upp för två nätter iallafall.

I Las Vegas är det som sagt tvärtom. Där kastar de hotellrum efter en. Det var ju dessutom en av anledningarna till att jag valde ett lyxhotell. Mest för att man faktiskt har råd i Vegas Med min trogna 10% rabattkod så gick de två nätterna på 2285 kronor. Plus de 40 dollarna som jag får betala vid in/utcheckningen…

Nästan 5000 kronor till spenderade iallafall.

Nu är det färdigspenderat på ett tag. Dels för att jag faktiskt inte har så mycket mer att boka (hotell i SF och LA) och dels för att de likvida medlen mer eller mindre är slut. Jag vill inte talla på ”expence”-pengarna redan i planeringsstadiet. Så jag ska spara ihop några tusenlappar till innan vi går på resten!

Idag (eller i natt snarare) spelas Superbowl. För min egen del är det lite trist att det är två lag jag faktiskt genuint ogillar som spelar mot varandra. Det är lite surt, men det hindrar mig inte från att befinna mig på O’Learys Skanstull from kl 23 ikväll.

Until then!

Om någon undrar varför det blev lite stiltje nu, precis efter att saker och ting börjat hetta till, så är det precis just därför

En stor del av budgeten (närmare 50%) gick nämligen åt förra helgen när flyg, hotell i NYC och hyrbilen bokades och betaldes. Det innebär dock inte att planeringen stannat, men att jag nu måste prioritera lite.

Jag saknar ungefär 10000 kronor (+-3000 (snarare +)) för att anse att _hela_ resan skall vara täckt. Men för tillfället börjar de likvida medlen tryta en aning. Jag har ungefär 10000 kronor kvar undansparat och det räcker inte till att förbetala allt som är kvar.

Det har för övrigt blivit en ny morot, nämligen att ha hotellrum jag ska bo i mer än 1 natt förbokade. I dagsläget ser det ut att bli Flagstaff, Las Vegas, San Francisco och Los Angeles.

Priserna på hotell i Las Vegas är sinnessjukt låga. För att ta ett exempel kostar 3 nätter på MGM Grand med utsikt över ”The Strip” ungefär 1500 kronor. Värt att notera är att det är ett nästan 5-stjärnigt hotell. Det märks att de vill att folk ska göra av med sina pengar på deras casinon istället.

Så i korta drag så fortlöper planeringen. Jag kollar dagligen hotell, jämför lägen och priser, och något borde jag kunna boka i helgen.

Jag återkommer när något faller på plats!

Innan jag skrev det här inlägget, funderade jag faktiskt på att göra en tredje redigering i det förra inlägget men ändrade mig. Det här kräver nästan ett eget!

Hotell i NYC är bokat och betalt. Efter att ha kikat runt på hotels.com, tripadvisor.com mm så föll valet rätt tidigt (gott eller dåligt tecken är dock frågan) på Chandler Hotel.

Beläget på 12 East 31st street i Midtown East – Grand Central och bara 2 kvarter (!) ifrån Empire State Building. Det senare insåg jag dock inte förrens jag stirrat på kartan en bra stund. Man missar lätt de största (bokstavligen talat) sakerna.

Annars ligger hotellet extremt nära Broadway, majestätiska Park Avenue, Union- och Times square, Madison Square Garden mm.

Vid MSG ligger också NY Penn Station, vilket är rätt behändigt, då man kan ta sig till och från Newark Airport med något som kallas för AirTrain. En monorail som tar mig mer eller mindre dit jag vill (10-15 minuters gångväg dock) för $12.50.

[Snabb edit efter ett mycket riktigt påpekande från Jakob: Monorailen går till Newark Airport station, och därifrån får man åka Amtrak eller NJ Transit vidare in till byn.]

Enligt diverse googlande skulle taxi från flygplatsen kosta upp mot $40 (jag landar mitt i lunchrusningen också).

Känns som en rätt bra idé att börja vistelsen med en liten promenad efter 8 timmar i en stel flygstol. Att incheckningstiden på hotellet är från 15.00 (jag landar i Newark vid 12.55) gör att jag dessutom inte behöver stressa en sekund. Jag har alltså redan första dagen gott om tid att leka japansk turist med kamera.
Monorailen tar för övrigt ca 30 minuter från flygplatsen, vilket gör att jag räknar med att kliva ut på gatan utanför MSG vid ungefär 14-14.30 snåret. Passar perfekt alltså!

I och med detta är faktiskt de största utgifterna på resan klara. Efter ytterligare googlande har jag hittat att boendet i övriga städer ligger betydligt mer i min prisklass, och eftersom jag nu har flyg (12000 kr), hyrbil (6000 kr) och hotell i NYC (5000 kronor med ytterligare en 10% rabattkod nyttjad. Yay!) har jag faktiskt ”bara” spenderat 23000 kronor, på något jag trodde skulle kosta iaf 30000. Bra för budgeten således! Och så länge jag har boende i NYC och hyrbilen så löser sig allt även om det skulle katastrofskita sig någonstans

Det blev en rätt aktiv helg, men det känns jäkligt bra att vara en så pass bra bit på väg i planeringen, redan 5 månader före utresa. Nu är det dessutom för sent att ångra sig!

Många av er såg det säkert på Facebook, men jag var tvungen att skriva lite om det också (mest för att inte få skit för det sen )

Flygbiljetterna är bokade, och betalda! Allihop dessutom!

Jag har ju funderat och funderat på hur jag ska lägga upp resan, men till slut hamnade jag i nåt sånt där ”äh, vafan, nu får det bli så här”-läge och bokade.

Hade rätt tidigt bestämt mig för att det skulle bli United Airlines som fick äran att transportera mig de totalt 18606 kilometrarna som skall resas med flyg, så jag knappade in alla uppgifter på deras hemsida, tog fram mitt kreditkort för att betala de (i sammanhanget rätt överkomliga) 11905 kronor som hela (!) kalaset skulle kosta.

Men icke…

Ett oförklarligt felmeddelande dök upp och jag fick googla som en dåre, men lyckades iallafall inte komma längre.
Hade tekniken svikit mig?

Något skumt var det iallafall, för när jag pratade med Uniteds amerikanska call-center (som i sann amerikansk anda är placerad i Indien) så gick det utmärkt att boka och betala. Ett email med ett e-ticketnummer dök upp och jag kunde logga in och finjustera (lägga till Milageplus och E-bonusnummer etc)

Så härmed presenterar jag själva grundstenen på resan. De fasta flygdagarna!

Stockholm – New York (ARN-EWR). Söndag 1/7 kl 10.55 (CET), framme i New York kl 12.55 (EST) och en total flygtid på 8h30m

New York – Denver (EWR-DEN). Torsdag 5/7 kl 17.15 (EST), framme i Denver kl 19.53 (MST) och en total flygtid på 4h38m

Los Angeles – Chicago (LAX-ORD). Söndag 22/7 kl 09.00 (PST), framme i Chicago kl 15.03 (CST) och en total flygtid på 4h3m.

Chicago-Stockholm (ORD-ARN). Söndag 22/7 kl 16.25 (CST), framme i Stockholm kl 07.50 (CET) och en total flygtid på 8h25m

Det är som ni säkert förstår rätt svårt att prata om tider i USA eftersom landet är så stort att de spänner över 6 tidzoner, dock bara 4 på fastlandet.

Jag tänker inte försöka förklara hur det fungerar, det får envar googla fram själv. Men bara så ni förstår hur tidsangivelserna fungerar. Förkortningarna PST, MST, CST och EST står då för XXX standard time.

CET står för övrigt för Central European Time, vilket är den vi använder i Sverige. När vi har sommartid kallas den CEST (av förklarliga skäl)…

Nåja. Ett gigantiskt vägskäl har passerats, och de första kronorna på resan har spenderats. Nu när jag har flightnummer och tider kan jag börja boka hotell, hyrbil och andra saker som har blivit lite negligerade den senaste tiden.

Btw, om någon känner för att skjutsa mig till Arlanda vid 9-snåret söndagen den 1 juli och dessutom kanske hämta mig måndagen den 23:e kl 07.50 (högst osannolikt jag vet ) vore det hyggligt!

*****************************************************

Redigering/Tillägg

Efter att ha haft ångan uppe så tänkte jag att, vafan – det är väl lika bra att boka hyrbilen också.

Sagt och gjort, och efter lite jämförelse mellan olika företag föll valet på holidayautos.se

Ffa var det priset som avgjorde, efter att ha fått tag i en 10% rabattkod fick jag ner priset till 5855 kronor. Det billigaste jag hittade med samma villkor på andra ställen låg runt 8000 så jag är rätt nöjd.

Så totalt blev jag 18000 kronor fattigare idag. Men jag har en känsla av att det kommer vara värt det

Nu jäklar… Två inlägg på raken? Vad är nu detta.

Jag blev helt enkelt så inspirerad av vetskapen att det börjar falla pusselbitar på plats så jag använde lunchen till att plita ner lite preliminära datum för att se om de skulle klaffa.

Det verkar faktiskt fungera riktigt bra. De enda sakerna jag funderar på att ändra på är att möjligtvis lägga till en dag i NYC och ta bort en från LA, samt eventuellt kapa en dag i LV.

Men i övrigt så är det här det preliminära dagschemat!