Martins USA-tour 2012

Så!

2012 är lite över 22 timmar gammalt, och i runda slängar är det ca 6-9 månader tills det är tänkt att den här resan ska bli genomförd. Så på allmän begäran tänkte jag försöka mig på att förklara bort vad som gjort att det har tagit sån sjuhelsikes tid att komma till skott.

Det hela kommer bli uppdelat i två delar, den här delen fokuserar på historiken och bakgrunden, medans den andra delen  kommer i morgon om jag orkar efter första arbetsdagen på över en vecka…

För er som känner mig (och lets face it, det är nog ingen som läser detta som inte känner mig. Jag är knappast Blondin-Bella…) vet nämligen att jag pratat om det här i ett halv decennium eller så, och då kan det ju vara på sin plats med en bortförklaring.

Vi börjar från början…

Året var väl ungefär 2002-2003 någonstans. Jag hade precis börjat bli intresserad av både baseball och amerikansk fotboll. Det hela utvecklade sig lite till och det blev nästan en obsession (ni som känner mig, och igen det är nog alla, vet att jag inte är riktigt nöjd över hur fattigt vårt språk är, och använder gärna engelska ord och uttryck där vårt språk saknar ord). Jag kunde sitta uppe en hel natt för att World-Series i MLB spelades, jag lärde mig regler och uttryck, och jag skrev på olika forum för likasinnade.

Men jag insåg rätt snart att, i Sverige är intresset knappt och i min bekantskapskrets än knappare (?).

I samband med det här hade jag också länge haft en stor längtan av att besöka USA. New York City var mina drömmars stad (efter Stockholm såklart, duh…) och vem ville inte se Venice Beach, Los Angeles och dess Baywatch-tjejer springa runt på stranden.
Jag kom då på den briljanta idén att kombinera allt till en ultimat resa. I mitt huvud var planen att ta mig till New York och sen bila mig igenom mer eller mindre hela landet via de olika platserna jag ville besöka.

Det här visade sig bli ett rätt tidskrävande projekt, och ffa dyrt! Dollarn hade legat runt 10 kronor bara några år tidigare och jag var knappast ekonomiskt oberoende. Dessutom var jag egentligen bara i början av mitt arbetsliv, och var sällan på ett ställe mer än ett år eller två.

En snabb uträkning i huvudet  kom fram till att det skulle kosta mig runt 50-60000 kronor att göra resan, vilket snabbt innebar att hela projektet lades på is. Det fanns inte en chans att jag, även om jag sparade de få kronor jag fick över varje månad, skulle få ihop den mängd pengar som behövdes.
Besvikelsen över att få ge upp redan innan planeringsstadiet var rätt stor, men jag imponerades samtidigt över min egen förmåga av att se realistiskt och ekonomiskt på saken. För ni som känner mig (igen, alla…) vet att jag kan kasta mig handlöst över ett projekt och bara go for it, trots att jag egentligen varken har råd, kunskap eller tid.

Vi hoppar över ett par år i historien och landar runt 2009-2010 någon gång. Jag hade för första gången ett jobb jag trivdes med, trots restiden varje dag, och dessutom hade jag börjat träffat folk som faktiskt uppvisade visst intresse av det jag i många år hade försökt förklara.
Kort och gott, planen togs upp ur källaren och dammades av. Vis av mina tidigare erfarenheter kände jag att den behövde revideras lite. Jag hade nämligen missat en rätt uppenbar grej. Tid…

Det visade sig att om man ville åka till USA och titta på hockey, football och baseball, så fick man vara där rätt länge. Serierna överlappar tyvärr rätt dåligt. NHL börjar spelas i början av oktober fram tills juni. NFL börjar i början på september och avslutas i februari, och MLB spelas mellan april och oktober.
Då min plan var att besöka USA någon gång när det var hyfsat behagligt väder skapade detta ett problem.

Jag avpolleterade därmed NHL-planen rätt fort då jag, dels, redan sett en riktig NHL-match (i Sverige dock) och, dels, anser att skillnaden mellan NHL och exempelvis Elitserien är rätt minimal, jämfört med baseball och football i Sverige. Jag prioriterade helt enkelt.

Dessutom gav det mig en bra anledning att kunna kapa resan rejält. Jag hade egentligen inget jag ville se i Detroit, förutom hockeyn, och det skulle innebära en omväg modell grande att åka dit upp för att sen fortsätta vidare.
Från den första resplanen (se kartan några rader längre upp) hade jag räknat ut att det var 3796 miles, eller 6109 kilometers bilresa, räknat snabbaste vägen från punkt A-G.
610 mils bilresa delat på en månad (som var första planen) skulle innebära att jag vore tvungen att åka i snitt 19 mil per dag. Dvs, skulle jag stanna någonstans längre än en dag hade jag fått ta igen det senare. Not fun!

Jag reviderade därmed resplanen till något som mer liknade det jag satsar på idag (även om jag i dagsläget inte har en exakt resplan, då jag fortfarande planerar) och kom fram till följande.

Jag flyger till NYC och är där några dagar, turistar mig och tar ca en miljard bilder. Reser vidare med inrikes flyg till Kansas City, MO och åker bil därifrån till San Francisco, CA, via Los Angeles. Detta skulle då kapa resvägen med bil till exakt 2000 miles (eller 321 mil).
Allt var frid och fröjd, jag började kolla flygbiljetter, hyrbilar, hotell, you name it. Priset hade sänkts väsentligt också. Dollarn låg i mer humana priser, och hyrbilen kändes humant dyr. Det fanns faktiskt en realistisk chans att jag skulle komma iväg!

Slut på del 1.

This entry was posted on 1 januari, 2012 at 23:34 and is filed under USA 2012. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida.