Martins USA-tour 2012

Idag är en stor dag i planeringen för sommarens resa.

Idag är nämligen dagen jag slutligt beslutat mig för tidsperioden för min resa. Efter lite semesterplanering på jobbet och kontrollerandes av olika datum och månader kom jag snabbt fram till att plan A (september) var uteslutet, plan B (augusti) var sannolik, men där fick vi bråka lite. Eftersom jag är yngst och sist anställd, och dessutom inte har någon familj att ta hänsyn till erbjöd jag mig därför att använda plan C.

Plan C innebär 1 juli-22 juli (+- några dagar), och anledningen till att jag valde just början på juli var att kunna spendera 4th of july i New York.
För den som inte vet vad som är speciellt med just fjärde juli kan jag upplysa om att det är USA:s nationaldag (Independence day) som firas med pompa och ståt!

I exempelvis New York gör man inget avsteg från detta, och firandet innefattar också ett gigantiskt (såklart, då det är USA vi pratar om) fyrverkeri längs Hudsonfloden.

Där stänger man tom av en bit av Lincoln Highway (12th ave) mellan 24:e och 50:e gatan och använder som fest/utkiksplats över skådespelet.

Foto: Michael Kausti

Fantastiskt var ordet!

Det känns riktigt spännande att äntligen ha ett exakt datum att se fram emot. Även om jag vetat på ett ungefär när det ska bli, så känns det mer ”på riktigt” nu. Den senaste veckan sen vi började prata semestrar på jobbet har jag tom sovit riktigt dåligt, då jag mest legat och funderat på olika scenarion. Ska jag åka i september? Eller ska jag strunta i NFL och åka i juli? Fast då hamnar jag lite mitt i turistsemestern, men augusti då?

Så där har det hållt på, så nu när jag faktiskt har bestämt mig så hoppas jag att nattens sömn blir lugnare. Fast nu börjar ju det riktiga arbetet med att kolla upp flyg och hotell (som jag såklart redan gjort i ett par månader, fast nu kan jag (snart) trycka på beställ också).

Det enda som återstår nu är att slutgiltigt klubba ett exakt utrese och hemresedatum. När det är spikat kan jag faktiskt börja beställa flygbiljetter, boka hyrbil och vissa hotellrum samt sammanställa en korrekt budget.

Det känns faktiskt rätt overkligt!

Då mina senaste uppdateringar varken varit så korta eller koncisa som jag gärna velat, utan istället svävat iväg på massa andra sidospår, tänkte jag faktiskt bidra med ett kortare blogginlägg modell 1a.

Nämligen en uppdatering som egentligen inte informerar om något, utan mest tar upp läsarens tid och får bloggskaparen att verka intressant och omtyckt.

Nåja…

Jag har iallafall börjat köpa in lite utrustning som ska vara mig behjälpliga under resan.
Steg ett var att köpa en ny netbook då min nuvarande varit omodern och värdelös redan sen jag köpte den för ett antal år sen. Smartphone och tablet i all ära, men det blir jäkligt meckigt i längden.

Så jag engagerade mig i lite tester, recensioner och youtubeklipp och bestämde mig till slut för att det skulle bli en Acer Aspire One 522, den uppgraderade modellen, med AMD:s C-60 processor (TURBOcore!) som dessutom är HD-kompatibel (för er oinvigda kan jag meddela att det är väldigt ovanligt för en netbook).

Netbooks är relativt lågpresterande datorer, men den här hade fått väldigt bra betyg och omdömen, så jag slog till. Priset var dessutom under 3000 kronor, så det var ingen superduper-investering.

Enda egentliga abret, var att hårddisken hade fått riktigt dåliga betyg, och efter att ha haft en 5200 rpm disk i min gamla netbook visste jag att det var lika bra att fixa detta direkt, så i samband med inköpet handlade jag på mig en Intel 320-series SSD-disk och ett 4gb RAM-minne (overkill jag vet, men det är mer eller mindre samma pris som ett 2gb) för att redan från början få så bra förutsättningar som möjligt. Windows 7 starter som följer med, kommer inte ens bli installerat, utan får nog ge vika för en annan Windows-version eller kanske Linux Ubuntu. Vi får se, jag ska laborera lite senare.

En halvrolig grej hände när jag beställt SSD-disken, och för skojs skull kollade på hemsidan dagen efteråt. Då hade priset gått upp med hela 400 kronor. Snacka om flax att hinna få den till det bättre priset!

Nästa inköp kommer behöva bli en riktig kamera. Nog för att kameran i min Samsung Galaxy SII är helt ok, men för en sån här resa känner jag att en riktig kamera är nästan ett måste. Men jag är helt fotoinkompetent, så jag tar gärna emot tips och rekommendationer.
Enda egentliga kraven är att den är hyfsat kompakt, tar bilder SNABBT utan att behöva hålla på i flera sekunder med fokus och liknande, och att priset är humant. Den får gärna vara relativt simpel, fast utan att behöva tulla på bildkvalitén.
Med ovanstående krav är ju en systemkamera rätt uteslutet. Säg att maxpriset inte bör överstiga 3000.
Men somsagt, tips mottages gärna!

Något som faktiskt är reserelaterat är att jag funderar på att utöka hyrbilsbudgeten en aning, och skaffa en lite mer exklusiv bil. Kanske tom en cabriolet. Det hade vart jäkligt stekigt att glida runt i en Mustangcab i Kalifornien.
Dock pratar vi ungefär 8-10000 kronor mer för 3 veckor. Men vi får se när den ordentliga budgeten börjar ta fart.

Innan jag snöar in på något mer nu så passar jag på att önska en trevlig helg och på återhörande!

För att det inte ska bli allt för långt mellan uppdateringarna, ska jag försöka uppdatera er så fort jag har tagit ett beslut, eller för ett resonemang med mig själv, om resan. Det har jag gjort nu under trettonhelgen.

Som det ser ut i dagsläget har jag mer eller mindre bestämt mig för en grundläggande resplan.

Stockholm – NYC, flyg. Hotell i övre medelklass. Stanna ca 4-5 dagar.
NYC – Denver, CO. Flyg. Skaffa hyrbil, ev övernattning beroende på restid.

Det visar sig, dumt nog, att det inte går några direktflyg mellan NYC och Denver. Vilket innebär att man får mellanlanda i Chicago, IL och sen vidare till Denver. Hela resan tar då ca 6 timmar, vilket är lite trist.
Denver, CO – Flagstaff, AZ. Bil. En rejäl stint på över 100 mil som lär innebära pitstop i Grand Junction, CO (40 mil) för lite återhämtning och förberedelse inför nästa stint på runt 70 mil, som kommer gå mestadels genom Navajo-områden, där vägarna inte är lika stora. Jag räknar med att denna stint tar hela dagen. Här åker man dessutom på en del av gamla Route 66.
Flagstaff blir också basen för min Grand Canyon-vistelse.

Flagstaff – Las Vegas, NV. Återigen hitta ett bra hotell i lagom prisklass och stanna 2-3 dagar beroende på hur vistelsen artar sig.
Las Vegas – Carson City, NV.  Kanske delen på resan jag faktiskt mest ser fram emot. Otroligt men sant. Det finns exakt INGENTING att göra här emellan, men när vägarna ser ut så här så behöver man nog egentligen inget mer.

Carson City blir även bas för Lake Tahoe-vistelsen.

Sen blir det lite hattigt. När jag ändå är i Carson City, och har besökt Las Vegas tidigare, kan man ju bara inte missa Reno – The biggest little city in the world. Många kallar det lilla Las Vegas, men det bor faktiskt fler personer i Reno jämfört med Las Vegas. Men visst, man förstår ju innebörden i det.
Reno ligger oavsett bara 5 mil från Carson City, och är dessutom snabbaste vägen till I-80 som sen leder ner mot Kaliforniens kust.

Reno/Carson City – San Francisco, CA. En resa på blygsamma 35 mil, som jag funderar på att vika av från i staden Vallejo, CA för att på så sett åka mer rakt västerut mot staden Novato, CA och San Rafael, CA för att på så vis komma in i San Francisco via Golden Gate bron. Fiffigt va? Dessutom får jag se lite av norra Kaliforniens berömda Marin County med vinodlingar och dylikt.
San Francisco innehåller så otroligt mycket jag vill se så här spenderas nog en 3-4 dagar också.

Och sen resans kanske största höjdpunkt;

San Francisco – Los Angeles, CA via Pacific Coast Highway, även  känd som Highway 1 eller med dess officiella namn Californa State Route 1. Man behöver återigen inte nämna så mycket mer än att titta på en bild.

Med den här resplanen som bas, kan jag nu lite mer på allvar börja grotta i detaljer och slå i min USA-bibel (som jag återigen måste pusha lite för. Vilken KANON-bok!) för att hitta fler stopp på resan som jag nu på allvar kan fastslå kommer ta ca 3 veckor +-5 dagar.

En resa som enligt Google är 356 mil (Denver-Los Angeles) med bil, genom 5 stater (plus New York). Jag har dessutom möjlighet att ta en pytteliten omväg på väg till Flagstaff, för att besöka Four Corners och på så vis även ha besökt New Mexico. Four Corners är fö. USA:s version av Treriksröset, där gränsen mellan Utah, Arizona, Colorado och New Mexico sammanfaller. Ett fyrstatsrös helt enkelt

Här är då del två, och fortsättningen på det förra inlägget

Jag ansökte om ett elektroniskt visum och allt verkade toppen. Jag hade dessutom börjat spara lite pengar, och lyckades få släkt och vänner att bidra (stort tack för det förresten!).

Sen ändrades alla planer rätt abrupt. Jag tog en chansning om ett rejält karriärbyte, något som skulle visa sig vara mitt livs hittills bästa, men dyraste, beslut. Jag tänker inte gå in på den historien just nu, för det skulle kunna bli flera inlägg bara det, och den här bloggen är tänkt att fokusera på USA-resan.
Men summan av kardemumman blev iallafall att varenda krona jag hade sparat (och i mina mått var det en smärre förmögenhet) gick åt till det. Utbildningar, kurser, viss arbetslöshet och allmän överlevnad tog prioritet över allt.
Något jag absolut inte ångrar idag, bara så att ingen får för sig att jag gnäller. Utan det är bara en avslutning av historien bakom allt det här, och en början på nästa kapitel. Nämligen:

Framtiden – realiteten och ett rejält uppvaknande <queue dramatic music here>.

Så, jag var tillbaka på ruta noll. Jag hade inga pengar, en orealistisk plan och dessutom, i all ärlighet, en rätt ogenomtänkt plan.

Det var tillbaks till ritbordet. Jag vet inte om det är att jag har hunnit bli 10 år äldre sen första fröet av en plan började komma till livet, eller om det är något annat. Men det känns som att det nästan var lite tur i oturen att jag inte kom iväg. Med facit i hand (eller mja, jag har ju faktiskt inte kommit iväg än, så facit kanske är lite overkill) hade det nog blivit ett rejält antiklimax. Jag har insett nu på sistonde att min dåvarande plan att bara ta nästa dag på resan som den kommer nog mer passar i en halvdålig roadtrip-film än i verkligheten. Jag behövde verkligen planera, åtminstonde mycket av resan, i förväg för att få ut så mycket som möjligt.

Jag hade ju redan en grundidé, och den har förblivit rätt intakt under alla år. Jag ville fortfarande kombinera vissa saker, planerade i förväg, med andra saker som skulle dyka upp per automatik. Jag ville fortfarande köra bil igenom en del av landet. Jag hade vissa uppenbara platser jag ville besöka. Nu gällde det bara att försöka sy ihop allt till något som kunde liknas vid en realitet.

Så. Utan att gå in på sådär jättemånga detaljer började jag stapla upp saker jag ville göra, saker jag SKULLE göra, och saker som jag tyckte kunde klämmas in om det funkade med övriga förutsättningar.

För att dra några exempel så hamnade NYC (New York City), SF (San Francisco), LA (Los Angeles) och LV (Las Vegas) på SKULLE-listan.
Death Valley, Lake Tahoe, NFL, MLB, route 66 etc. hamnade på VILLE-listan och en hel hord med andra saker hamnade på IFPOSSIBLE-listan.
Nu kan ju ovastående se rätt tamt ut, men det är somsagt bara några punkter från listan, och dessutom finns det delpunkter i punkterna. Det finns ju en hel del att göra i de olika städerna exempelvis.

Jag konsulterade folk som gjort liknande resor, köpte böcker, bla. Lonely Planet USA, ISBN 9781741792355 (som för övrigt kanske är den mest ultimata boken som tillverkats för såna här resor. Över 1200 sidor grymhet!) och surfade runt och läste olika guider och bloggar etc. etc. Det fick mig till slut att komma fram till följande resväg, som än idag är den jag koncentrerar mig på.

Flyg till NYC, allmänt turistande och boende på halvhyfsat hotell
Flyg till KC (detta är dock det enda jag fortfarande tvistar om, med tanke på att det fortfarande är 260 mils bilväg till LA), eventuellt NFL-match med KC Chiefs (om resan går i september)
alternativt
Flyg till Denver, CO (alternativet om jag inte vill ha 260 mil till LA då det blir 100 mil mindre)
Bil till LV, via Grand Canyon, vidare till Lake Tahoe genom Death Valley. Över till SF, turista sig lite och sen ner till LA via Highway 1.
Flyg hem.

Det där var ju mest en grundidé, och det finns ju säkert 100  saker längs vägen jag inte tagit upp här. Grejen är den att hela resan bantats rejält, utan att ha förlorat sådär extremt mycket i innehåll och aktiviteter. Lägger man in allt i en karta och räknar antalet miles/kilometer (med utgång från Denver) blir det ändå 2082 miles/3350 kilometer. Något som ändå motsvarar en resa från Treriksröset ner till Smygehuk och tillbaka, kort sagt. Dubbla längden på Sverige fågelvägen.

Så även om jag kanske själv fortfarande hade tyckt att grundplanen NYC-LA med bil vore fantastisk, så har jag insett att det bara hade blivit massa onödigt bilande. Istället fokuserar jag den här resan på de sakerna jag faktiskt vill se på DEN HÄR resan, och ser till att komma tillbaka någon gång senare och göra något liknande.

Vad sägs om Washington, DC – Miami, FL – New Orleans, LA – Dallas, TX. En nätt resa på 2437 miles/3291 kilometer. En resa med liknande längd, och städer jag också verkligen vill se.

Vad är det då som återstår? Jo en hel del faktiskt, jag har fortfarande tvivel om vart jag flyger från NY. Blir det KC så är det enbart för att se en NFL-match. Det innebär i sin tur också att resan måste gå i början på september. Blir det istället Denver, så kan jag åka mer eller mindre när jag vill. Det känns som om det är något jag verkligen måste ta ställning till innan jag börjar den ”riktiga” planeringen med att titta på flyg, boende, bil o.dy. Sen ska ju allt stämma in med semestrar och liknande, så det känns som att jag kan vänta till i vår, men där känns det som att smärtgränsen går, jag vill slippa göra stressade beslut för en gångs skull.

Praktiskt då? Jo, jag har fått en hel del värdefulla tips längs vägen, och har kommit fram till att boka (och betala) flyg, hotell i NY, hotell i antingen KC eller Denver, samt hyrbil, hemifrån Sverige. Det blir aningens dyrare, men med betydligt bättre villkor gällande försäkringar, skatter och övrigt kameralt. Vissa resmål som kräver biljetter, eller boende, kommer förmodligen också att bokas i förväg. Om det sen sker i samband med allt annat eller på plats i USA bestämmer jag nog när det väl är dags.

Just ja, en sak till som faktiskt slog mig när jag skrev det förra inlägget. Under alla åren jag haft den här drömmen så har planen alltid vart att köra racet själv. Jag tyckte nog att ”det här är min resa” och ville inte ha någon som inverkade på resmål, tid eller planering.
Inställningen är nog fortfarande densamma, men så pass mycket har förändrats att jag nu istället faktiskt gärna ser att någon följer med. Kanske inte från dag 1, men det vore kul om det visade sig att någon skulle semestra i LA just när jag kommer dit, eller ska turista i SF, LV eller liknande.

Så har du eller någon annan jag känner planer på att åka till USA 2012, så tveka inte att höra av dig!

Det här blev mycket längre än jag hade tänkt från början, hoppas att det intresserade någon iallafall. Om inte annat så kan ingen beskylla mig för att inte ha gett det här med bloggandet en seriös chans

Så!

2012 är lite över 22 timmar gammalt, och i runda slängar är det ca 6-9 månader tills det är tänkt att den här resan ska bli genomförd. Så på allmän begäran tänkte jag försöka mig på att förklara bort vad som gjort att det har tagit sån sjuhelsikes tid att komma till skott.

Det hela kommer bli uppdelat i två delar, den här delen fokuserar på historiken och bakgrunden, medans den andra delen  kommer i morgon om jag orkar efter första arbetsdagen på över en vecka…

För er som känner mig (och lets face it, det är nog ingen som läser detta som inte känner mig. Jag är knappast Blondin-Bella…) vet nämligen att jag pratat om det här i ett halv decennium eller så, och då kan det ju vara på sin plats med en bortförklaring.

Vi börjar från början…

Året var väl ungefär 2002-2003 någonstans. Jag hade precis börjat bli intresserad av både baseball och amerikansk fotboll. Det hela utvecklade sig lite till och det blev nästan en obsession (ni som känner mig, och igen det är nog alla, vet att jag inte är riktigt nöjd över hur fattigt vårt språk är, och använder gärna engelska ord och uttryck där vårt språk saknar ord). Jag kunde sitta uppe en hel natt för att World-Series i MLB spelades, jag lärde mig regler och uttryck, och jag skrev på olika forum för likasinnade.

Men jag insåg rätt snart att, i Sverige är intresset knappt och i min bekantskapskrets än knappare (?).

I samband med det här hade jag också länge haft en stor längtan av att besöka USA. New York City var mina drömmars stad (efter Stockholm såklart, duh…) och vem ville inte se Venice Beach, Los Angeles och dess Baywatch-tjejer springa runt på stranden.
Jag kom då på den briljanta idén att kombinera allt till en ultimat resa. I mitt huvud var planen att ta mig till New York och sen bila mig igenom mer eller mindre hela landet via de olika platserna jag ville besöka.

Det här visade sig bli ett rätt tidskrävande projekt, och ffa dyrt! Dollarn hade legat runt 10 kronor bara några år tidigare och jag var knappast ekonomiskt oberoende. Dessutom var jag egentligen bara i början av mitt arbetsliv, och var sällan på ett ställe mer än ett år eller två.

En snabb uträkning i huvudet  kom fram till att det skulle kosta mig runt 50-60000 kronor att göra resan, vilket snabbt innebar att hela projektet lades på is. Det fanns inte en chans att jag, även om jag sparade de få kronor jag fick över varje månad, skulle få ihop den mängd pengar som behövdes.
Besvikelsen över att få ge upp redan innan planeringsstadiet var rätt stor, men jag imponerades samtidigt över min egen förmåga av att se realistiskt och ekonomiskt på saken. För ni som känner mig (igen, alla…) vet att jag kan kasta mig handlöst över ett projekt och bara go for it, trots att jag egentligen varken har råd, kunskap eller tid.

Vi hoppar över ett par år i historien och landar runt 2009-2010 någon gång. Jag hade för första gången ett jobb jag trivdes med, trots restiden varje dag, och dessutom hade jag börjat träffat folk som faktiskt uppvisade visst intresse av det jag i många år hade försökt förklara.
Kort och gott, planen togs upp ur källaren och dammades av. Vis av mina tidigare erfarenheter kände jag att den behövde revideras lite. Jag hade nämligen missat en rätt uppenbar grej. Tid…

Det visade sig att om man ville åka till USA och titta på hockey, football och baseball, så fick man vara där rätt länge. Serierna överlappar tyvärr rätt dåligt. NHL börjar spelas i början av oktober fram tills juni. NFL börjar i början på september och avslutas i februari, och MLB spelas mellan april och oktober.
Då min plan var att besöka USA någon gång när det var hyfsat behagligt väder skapade detta ett problem.

Jag avpolleterade därmed NHL-planen rätt fort då jag, dels, redan sett en riktig NHL-match (i Sverige dock) och, dels, anser att skillnaden mellan NHL och exempelvis Elitserien är rätt minimal, jämfört med baseball och football i Sverige. Jag prioriterade helt enkelt.

Dessutom gav det mig en bra anledning att kunna kapa resan rejält. Jag hade egentligen inget jag ville se i Detroit, förutom hockeyn, och det skulle innebära en omväg modell grande att åka dit upp för att sen fortsätta vidare.
Från den första resplanen (se kartan några rader längre upp) hade jag räknat ut att det var 3796 miles, eller 6109 kilometers bilresa, räknat snabbaste vägen från punkt A-G.
610 mils bilresa delat på en månad (som var första planen) skulle innebära att jag vore tvungen att åka i snitt 19 mil per dag. Dvs, skulle jag stanna någonstans längre än en dag hade jag fått ta igen det senare. Not fun!

Jag reviderade därmed resplanen till något som mer liknade det jag satsar på idag (även om jag i dagsläget inte har en exakt resplan, då jag fortfarande planerar) och kom fram till följande.

Jag flyger till NYC och är där några dagar, turistar mig och tar ca en miljard bilder. Reser vidare med inrikes flyg till Kansas City, MO och åker bil därifrån till San Francisco, CA, via Los Angeles. Detta skulle då kapa resvägen med bil till exakt 2000 miles (eller 321 mil).
Allt var frid och fröjd, jag började kolla flygbiljetter, hyrbilar, hotell, you name it. Priset hade sänkts väsentligt också. Dollarn låg i mer humana priser, och hyrbilen kändes humant dyr. Det fanns faktiskt en realistisk chans att jag skulle komma iväg!

Slut på del 1.

Jag ska inte hyckla. Alla som känner mig vet att bloggning inte är min grej, punkt.

Men jag har ju rätt tidigt insett att, om jag nu ska åka till USA och förkovra mig, så lär folk vilja ha ständiga uppdateringar. Då jag aldrig vart sådär gigantiskt engagerad i diverse sociala medier, fast jag egentligen tycker det är ett rätt bra verktyg, har jag ändå gett mig fan på att iallafall ge det ett seriöst försök!

Med inspiration från syster med sambos blogg, samt den smått fantastiska Michael Kaustinen har jag iallafall tagit det första steget till vad som kommer bli den officiella kanalen från min resa.

Det lär inte hända sådär extremt mycket fram tills i sommar när det faktiskt börjar bli på riktigt, men jag lovar att dela med mig av lite planering så att eventuella intressenter får lite insyn i min egenhet

Jag lovar också att, när det väl börjar dra ihop sig, inte snåla på bilder!

Men tills dess hoppas jag att alla får ett kanonbra slut på 2011, och en härlig start på 2012. Det kommer bli ett fantastiskt år, det känner jag på mig!