USA 2013

Highway 1, San Francisco, och någon form av avrundning

Efter att ha checkat ut från Victorville, stod den enskilt längsta bilfärden på agendan. 80 mil upp till San Francisco via den fantastiska kustvägen. Vi hade vädret till största delen på vår sida och fick smått fantastiska vyer längst vägen. För min egen del var det ganska intressant att åka åt andra hållet den här gången, efter att ha kört här för två år sedan.

Vid Big Sur var det en ganska stor mark- och skogsbrand som sträckte sig nästan hela vägen ner till oss. Polis och räddningstjänst har mobiliserat enorma resurser och kämpar fortfarande med att hålla bränderna så långt ifrån bostäder som möjligt.

Vi kom fram strax efter mörkrets inbrott och kastade mer eller mindre bara in våra väskor och gav oss iväg och försökte jaga föda. Vi var allihop rätt less på att åka bil skulle jag tro…

Dagen efter blev en heldag inne i själva San Francisco, som faktiskt börjar gro lite på mig. På kvällen lyckades vi till slut också få tag på biljetter till Alcatraz, vilket blev dagens aktivitet. Vi avslutade festligheterna med en trevlig middag.

Om jag ska försöka mig på någon sammanfattning, såhär 14 timmar innan vårt första flyg hemåt är tänkt att avgå, så är det att vår planering verkligen varit spot on. Allt har verkligen klaffat, vilket är ganska tillfredsställande när vi spenderat flera månader med att scouta resor, hotell, aktiviteter etc. Vi har också haft lite tur och stött på några guldkorn på vägen.

Vädret har varit fullständigt outstanding, innan vi kom till Kalifornien hade vi knappt en dag under 40 grader varmt. Så vi har verkligen utnyttjat vår tid här, utan att behöva känna att vi stressat igenom någonting.

Med det som en positiv bakgrund känns det ändå skönt att få komma hem igen, hem mot nya äventyr och en ny framtid.
Skönt att äntligen få avsluta det här jäkla bloggandet som startade av någon oförklarlig anledning 2012 🙂

Cirkeln är sluten!

Annonser

Förändrade planer…

Det blir sällan som man tänkt sig.

Ett rätt vanligt uttryck, känns det som.
Planerna på en ny resa 2013 blev dock aldrig riktigt så detaljerade att jag hann bli besviken över att vara tvungen att stryka dem.

Förra året hade jag lagt ner så otroligt mycket tid, planering, pengar och allt sånt, så jag fick lite frikort när det gällde tidsplanering. I år fanns inte samma möjligheter, och dessutom kände jag att jag ville ge tillbaka lite till de kollegor och vänner som offrade sig för min skull.

Så. Planen på en ny USA-resa 2013 blev inställd. Det får bli en liten mindre Europa-turné istället, och det är inte fy skam det heller. Dessutom ger det mig möjlighet att hälsa på båda mina systrar (som av någon bisarr anledning bestämt sig för att emigrera…), se lite musikaler och slappa i allmänhet.

Jag gör ett nytt försök nästa sommar!

It’s a new day…

Jag vet att det här inlägget kommer väääldigt sent, men finns en baktanke med detta, som jag återkommer om strax…

Så har det gått ett par månader sen jag landade på Arlanda efter vad som kändes som en evighet i luften i två etapper.

Dels 6 timmars flygning mellan San Francisco och New York för att sen, mer eller mindre, direkt gå till gaten för ytterligare 8 timmars flygresa som skulle ta mig hem till Sverige igen. En dag som började med att klockan ringde vid 5 på morgonen lokal tid och som slutade med att jag somnade i min egen soffa hemma i Sollentuna klockan 15 på eftermiddagen dagen efter svensk tid.

Jag är inget mattesnille, så jag orkar inte räkna om hur många timmar jag orkade vara vaken. Allt jag vet är att jag spenderade en hel del vakna nätter i början tills jag fick ordning på jetlagen. Det var enklare att ställa om sig åt det andra hållet, helt klart…

Det var skönt att komma hem, beslutet kändes bara bättre. De jag pratade med verkade också ha tyckt att jag tog rätt beslut, även om jag själv tvekade rejält innan. Men nu i efterhand känner jag att det var till 100% rätt val. Det gav mig dessutom lite välbehövliga slantar över till att leva lite här hemma också.

Sedan jag kom hem har mycket hunnit hända. Bra saker och värdelösa saker. Det har gjort att jag inte riktigt har hunnit med att besluta mig om exakt hur, vad och när nästa resa blir av. För jo, det blir en till resa. Om allt klaffar bör den bli nästa sommar.
Jag har dock några olika saker att bena ut först.

Det första är ju vart jag ska åka. Jag spenderade faktiskt tid i nästan alla delar i landet senast, men missade större delen av västkusten. Så det är ju ett alternativ.

Det andra är vem jag ska åka med. För det är en sak som är säker, jag åker INTE själv igen!

Det tredje är när jag ska åka. Det är dock av mindre betydelse, precis som förra sommaren så får jag anpassa mig lite till omgivningen. Både arbetskollegor och annat som kan tänkas ha betydelse.

Jag ville bara med detta meddela att startskottet officiellt har gått för Martins USA-tour 2013!