Så var vi då hemma (sen ett par dagar) i relativt kalla Sverige. Efter över 2 veckor med 30+ grader var det inte supernice att behöva rota igenom väskan efter en tröja, mer eller mindre det första som hände efter landning…
Hemresan ja, jag vet inte om man ska börja eller sluta sammanfattningen med den. Den höll nämligen på att förstöra alla positiva känslor vi samlat på oss under ett par veckors tid, pga relativt okompetenta personers strul. Det känns som att det är trevligare att börja positivt, så vi tar det sist…
Jag tror att jag pratar både för mig själv, och för mamma, när jag säger att det har varit ett par fantastiska veckor. Vi har haft strålande, STRÅLANDE, väder från dag ett och bortsett från det rejäla ovädret på ankomstdagen tror jag inte att vi hade någon dag under 30 grader varmt (San Francisco borträknat) och dessutom inte en droppe regn. Vi fick uppleva värmerekord i Kalifornien och tom San Franciscos vanligtvis obestämbara väder var på vår sida. Absolut inget att klaga på där alltså!
Vi fick dessutom verkligen betalt för vår research när det gäller hotellvalen. För ett snittpris på under 1000 kronor natten, har vi verkligen hittat flertalet guldklimpar. Dessutom bodde vi på något som nästan måste klassas som ett lyxhotell i Washington, utan att ens ha insett det innan.
Även de hotellen som vi valde lite ”off-läge” på, dvs där vi hade bil och bodde lite närmre flygplatsen, var verkligen kanon och bortsett från LA var resan in till stan absolut inget märkvärdigt! Helt klart ett smart drag.
Flygningarna måste man ändå säga funkade relativt bra, vi missade en anslutning och fick boka om och strula lite (men blev uppgraderade till första klass), och fick springa till en annan, och sen hade vi ju hemresedebaclet. Men trots allt så betalade vi under 9000 kronor per person för att åka Stockholm-New York-Washington-Kansas City-San Francisco, samt Los Angeles-Stockholm med diverse mellanlandningar. Vi fick med oss våra bagage varje gång, och säkerhetskontrollerna var oftast mycket smidiga. Jag tycker att det är svårt att totalt sett vara missnöjd. En erfarenhet inför framtiden är att ha mer än 60 minuters mellanlandning. Det är värt det i slutänden…
Vårt schema fungerade också bra, vi fick se det vi ville se och det kändes aldrig stressat trots att vi tex i Washington mer eller mindre bara hade en dag att se det vi ville. Men det är lite så vi fungerar, det räcker oftast med en dag eller två och sen har man grunden. Det är ju faktiskt inte värre än att man får anledning att åka tillbaka om det skulle vara något.
Så här i efterhand har vi väl konstaterat att LA inte var någon stad som föll oss riktigt i smaken, vi är absolut inte besvikna över att vi åkte dit men vi har nog båda insett att vi hade nog kunnat halvera besökstiden där och addera de dagarna på tex New York (som båda av oss nog håller som favoritstad) och San Francisco (som god tvåa).
Vi stod dessutom i valet och kvalet på att kapa bort Kansas City, för att få två dagar extra att lägga på något annat (och slippa resa), men gud vilken tur att vi ändrade oss! För min del var det nog helt klart resans höjdpunkt. Kanske för att det var något som faktiskt stod på originalplan 1 för över ett decennium sen och kanske för att jag valde bort det inför förra resan. Jag har mer eller mindre nästan bestämt mig för hur nästa resa blir, en renodlad NFL-trip! Otroligt häftigt att äntligen ha fått uppleva det!
—————-
Jag vet att jag hoppar lite fram och tillbaks i tiden, men jag tar det som det kommer helt enkelt…
—————–
New York var absolut lika fantastiskt som förra gången, det kändes dessutom som en otroligt stor fördel att ha varit där förut. Att veta ungefär vart saker ligger, att lätt kunna manövrera sig i tunnelbanenätet och att förstå lite hur livet fungerar där kändes jättebra. En extra trygghet att luta sig lite på. Vi tittade ju på i stort sett samma saker som när jag var där förra gången, men det är lite oundvikligt när man väl i är NY att inte göra turistfällorna, för de är helt otroliga!
Hyrbilshanteringen fungerade också över all förväntan, hade jag dessutom utnyttjat de förmåner jag faktiskt har hade vi knappt behövt ha någon mänsklig kontakt öht, det var bara att titta på en tavla, leta efter mitt namn och hoppa in i bilen och åka. Jag lyckades få rätt bra pris, trots att vi använde Hertz tack vare ett av extrajobben. 1700 kronor för en veckas envägshyra mer en midsize SUV, fria mil, måste anses helt ok!
Men så var det det där med hemresan då…
Det är väl lika bra att jag försöker förklara det här så detaljerat som möjligt, det behövs nämligen för att det inte skall låta som att vi (jag) överdriver. Jag är fortfarande irriterad när jag tänker tillbaka på hanteringen.
Vi hade ju bestämt oss för att åka ”red eye”-flyget hem. Dvs åka nattflyget lokal tid. Planet skulle gå 21.45 och flygtiden beräknades till 10h 30m. Med tidsskillnaden skulle vi landa 16 lokal tid i London och ha 60 minuter på oss innan anslutningsflyget till Stockholm skulle gå klockan 17.
Vi var på flygplatsen i god tid, och fick se planet taxa in till gaten ungefär 20 minuter för sent. Det var ingen större fara då det fortfarande var lång tid kvar till avgång, så turn around-tiden var rätt oväsentlig… Boardingen försenades dock lite grann pga att belysningen på planet havererade, så man var tvungen att starta om lite system. Vi löft ungefär 20 minuter sent, men ankomsttiden beräknades fortfarande till nästan exakt klockan 16.
Vi lyckade faktiskt båda få lite sömn på planet, vilket var det vi hade hoppats på för att kunna slippa jetlagen och kunna gå och lägga oss direkt när vi beräknades komma hem till Arlanda vid 21-snåret.
Inflygningen till London tog tyvärr lite extra tid, men vi landade ändå 16.05, och hade taxat till gaten till 16.15 ungefär. Således var det absolut ingen fara för vårt anslutningsflyg. Man ropade upp och meddelade att vi som skulle till Zurich och till Stockholm skulle möta upp personal direkt utanför gaten, då vi var rätt många som skulle ansluta till dessa.
Planet stannar, lägger i handbromsen och stänger av motorerna. Sen händer absolut ingenting…
Kapten meddelar efter några minuter att jetwaysen (de har massa olika namn, men vi kallar dem för det för enkelhetens skull) fortfarande inte rört på sig men att han ser febril aktivitet utanför. Det går rätt många minuter och kapten håller alla rätt bra underättade om att bla en servicetekniker från tillverkaren kommit dit. Det skojas lite bland passagerarna om tillverkaren (som är samma som ett känt sydkoreanskt bilmärke) och stämningen är fortfarande hyfsat god. I vår sektion så finns det två flygvärdinnor, men de verkar mer upptagna om att de själva ska se bra ut än att hjälpa oss passagerare…
Det går så pass lång tid att vi faktiskt börjar bli rätt nervösa, det är ändå ett plan med 500 passagerare i, det kommer ju inte gå på 10 sekunder att tömma direkt.
Nu ser man dessutom vilka passagerare som skall med flighterna till Zurich och Stockholm, det är de som står upp och stampar… 16.45 meddelar man att problemet är löst och att dörrarna nu öppnas…
Då vi sitter på övre däck och rätt långt bak är vi inte direkt de första som lyckas ta oss av, men vi möts iallafall upp av personal med ”Stockholm”-skyltar som säger åt oss att samla ihop oss i en grupp. Det visar sig att vi är 16 stycken som skall till Stockholm, alla är svenskar.
”Tvyärr ni har missat er anslutning” säger han när vi alla är samlade (klockan är nu ca 16.55), men ni är alla inbokade på 07.45-flighten imorgon bitti (detta säger han ordagrant). En hel del uppgivna suckar och muttranden hörs. Personen ber oss följa med honom till deras ombokningsdisk så att alla kan få hjälp att komma med nästa flyg. På monorailen mellan terminalerna börjar vi prata lite mer med varandra och redan här är vi rätt överens om att man redan skött det här rätt dåligt. Varför fick vi inte gå av planet först, varför kunde man inte hålla anslutningsplanet 5-10 minuter så hade ju alla hunnit med. Många frågor, få svar och lite mer irriterat nu.
Väl framme vid servicediskskön så kommer nästa besked om att det inte går några fler flighter till Stockholm idag, och nu brister det rejält för flera passagerare, mig själv inkluderad. Vi ställer rätt kritiska och upprörda frågor om varför i h-e man inte hade kunnat se till att vi kom av planet fortare, när man visste att det började bli så tight. Många är nästan förbannade och till slut så bestämmer sig personen på sitt extremt brittiska vis att vi varit för otrevliga mot honom så han går helt enkelt där ifrån. Det förbättrar knappast humöret på oss 16 personer som nu är strandade i London. Folk börjar kolla på sina mobiler efter andra flighter via andra bolag och vi kommer fram till att bla SAS har två flighter kvar under kvällen, och Norwegian har en från Gatwick. Således känns det ju som att problemet borde vara löst.
Well…
De första i vår grupp som kommer fram till disken är ett par om tre personer, man ser redan på deras kroppsspråk att de blir än mer upprörda ju mer de pratar med personen. Till slut vänder sig en av personerna om och frågar alla, rätt högt, ”visst sa han att vi alla var BOKADE på 07.45-planet?”, han får jakande svar och nickar. ”Nä, nu säger de att vi inte alls är bokade, och att den flighten är full”. Ridå…
I det här läget är jag snudd på kokande vansinnig över hur illa allt skötts, så när det blir vår tur (vi står nästan sist i gruppen, om inte helt sist) så drämmer jag mitt pass och boardingkort i disken och förklarar för damen att ”nu har ni fuckat oss tillräckligt, här är våra pass och våra boardingkort. Fixa så att vi kommer hem ikväll, för det är inget alternativ imorgon!”. Den ytterst brittiska damen blir såklart indignerad och tycker att jag borde lugna ner mig och vara lite mer hövlig. Jag förklarar sakligt för henne att det inte riktigt är läge för det just nu, hon får tycka vad hon vill men jag har all rätt i världen att vara upprörd på hennes företag som just skitit på 16 av sina kunder som precis spenderat 11 timmar i ett flygplan för att sen bli behandlade som skit, fixa vårt flyg nu!
Hon inser väl lite hur jag känner, och jag anpassar väl tonen lite mer för att hon iallafall ska få uppfattningen om att jag uppskattar hennes hjälp, och hon förklarar att det inte går några fler flighter. Nej det har vi förstått, men om du så måste boka en biljett på Air Force One, så får du lösa det, för vi ska hem. Imorgon är som sagt inget alternativ. Mamma skall jobba etc etc.
Hon förklarar att de mycket riktigt går SAS-flyg, men att BA och SAS inte samarbetar när det gäller biljetter. Jag tycker att det är faktiskt inte vårt problem, ni får väl be dem skicka en faktura eller nåt, men hon vägrar göra någonting. Jag förklarar att vi då kommer att köpa biljetter själva och skicka räkningen till dem, och hon menar på att det inte kommer att ersättas.
Hon förklarar också, som svar på min fråga varför man inte kunnat hålla flighten 5-10 minuter, att det kostar dem 1000 pund i minuten att vara försenade. På min kontring om vad 16 ombokningar, 16+ hotellrum, hotellmiddagar, hotellfrukostar och hotelltransfers samt 16 färre kunder kostar, har hon inget svar…
Till slut inser jag att vi inte kommer längre i vår diskussion, hon kommer inte hjälpa oss. Jag säger åt henne att boka in oss på hotellet och flyget imorgon men se till att våra väskor kommer oss tillhanda, tackar henne för ingenting och går därifrån om möjligt mer irriterad än tidigare. På vägen till bagagebandet så bokar vi två biljetter med SAS kl 21.05…
Klockan är väl ungefär 17.50 när vi kommer ner till bagagebandet, våra väskor tar extra lång tid att komma, då de skickats till förvaring då man förutsatte att vi ville ha dem lagrade under natten…
Vi kommer till slut hem, runt 00.30, och efter att ha lämnat mamma i Järfälla och tagit mig själv hem till Trångsund så är väl klockan runt 01.30. Hade jag gått och lagt mig nu så hade nog inte jetlagen blivit ett problem öht, men jag var fortfarande för upprörd för att sova. Jag bestämde mig för att kolla upp vilken tid vår flight egentligen lyfte från London.
Mitt redan rätt höga blodtryck blev knappast lägre när jag såg att den flighten som vi skulle med, inte löft förrens 17.43… Hade jag haft något dyrt att kasta hade jag gjort det. Man har alltså inte ens KOLLAT med gaten vad statusen är för flyget som 16 personer skall med på utan bara förutsatt att det avgått. Vi hade kunnat KRYPA till gaten och ändå hunnit med.
Jag sammanfattade hela historien i ett customer service-formulär hos BA, samt gjorde ett ersättningsanspråk på våra biljetter samt lite andra extra utgifter vi fått i samband med detta. Det skall bli mycket intressant att höra deras förklaring…
Kort sagt har ju hade hela den här soppan kunnat undvikas, om de bara hade haft lite bättre koll, kommunicerat emellan varandra och varit lite mer hjälpsamma redan från början. Då hade BA haft 16 kunder fler idag, och tjänat några kronor till. I en så pass utsatt bransch som flygbranschen, så har man inte råd att fucka upp så här, det håller inte.
Nåja, ni förstår säkert vår irritation, speciellt när det handlar om de sista 2 timmarnas resa hem. Det kunde ha förstört mer eller mindre hela semestern, och förtog iallafall en del av den!
Men i övrigt har det varit ett par fantastiska veckor, det var superkul att komma iväg igen och att den här gången ha någon med sig, det behövs kan jag så här i efterhand erkänna!
Stort tack till alla som följt oss här och i övriga sociala medier. Jag har återuppladdat alla bilder, efter att ha gått igenom allihop och sorterat bort en del, samt redigerat en del på http://bilder.badanka.com där ni hittar allihop igen.
Until next time, see ya!